Min bästis

Imorse kom jag att tänka på bästa vänner, speciellt mina bästa vänner. Vissa har jag kvar och håller kontakten med. Medan vissa försvann ur mitt liv för längesedan. Tänkte, för min egen skull, göra en lista på mina bästa vänner genom åren. Kanske finns du med ;)

Elisabeth var min första bästa vän. Att vi blev bästisar bekom sig av att våra föräldrar var kompisar. Vi var kompisar tills vi var runt 11-12 år. Vi gick på olika skolor och bodde på olika ställen. Så de var väl de mest naturliga att vi skulle växa isär. Men det var synd dock. För hon var min första bästis :)

Min andra bästis var Sandra, vi är fortfarande kompisar och håller kontakt. Hon är min äldsta vän. Vi blev vänner av den enkla anledningen att vi bodde "grannar". Vi kunde äta frukost hos mig, lunch hos henne, mellis hos mig och sedan kvällsmat hos henne. Varje gång vi skulle leka, så skulle vi också sova över. Tyvärr så bor vi ca 50 mil ifrån varandra. Så nu träffas vi inte så ofta som jag önskar, men Sandra är och förblir min bästa vän.

Amina och jag var bästa vänner under mellanstadiet. Vi hade våra kaniner Nisse och Musse, som följde med oss överallt. Sov jag hos Amina, så följde Musse med i sin transportbur och sov ovanpå Nisses bur och vice versa. Vi slutade upp med att vara vänner pga att småtjejjer kan vara riktigt elaka mot varandra. Gammalt groll är glömt. Men vi umgås inte.

Sedan var där Emmah. Det var vi två mot världen. Det var med Emmah jag hade min tonårsrevolt och det var jag och Emmah som var "värstingar" och hängde med en massa killar.
Vi var vänner länge och ibland saknar jag vår vänskap. Men efter många turer bytte vi varandra mot andra vänner och gick åt olika håll. Men under bra tider, var det en fin vänskap.

Maria kan jag nog kalla min sista och bestående bästa vän. Vänner som hon växer inte på träd, och även om vi bor så långt ifrån varandra som vi gör nu så känns det precis om vanligt när vi ses igen. De kan gå 1 dag, 1 vecka, 1 månad eller 1 år, men allt är sig likt. Maria saknar jag mest hela tiden. Att gå från att ses i princip varje dag, till någon gång per år gör ont.

______________________________________________________________

Sedan finns det ett par personer som är mer än bästa vänner för mig.

Hanna du får inte tro att jag har glömt dig. Att sätta stämpeln bästa vän på dig vore fel, eftersom du under många år var min andra hälft och själsfrände. Vi förstod varandra utan och innan, och behövde inte förklara våra sinnestillstånd i ord. Vi bor långt ifrån varandra, men jag vårdar våra minnen med ömhet.

Martin är min livskamrat och den jag älskar mest i världen. Han är min allra, allra bästa vän.
Han och Garmin :)

Och sedan jag flyttat till Timmernabben har jag fått flera underbara vänner som jag hoppas snart kan kalla för bästa vänner.

CIAO!