Förvirrad

Det är en massa tankar som trängs i mitt huvud just nu. Det är läskigt som fan att bryta sig ut ur sin säkerhetszon. Men det är ju faktiskt min framtid det gäller. Samtidigt är det skitjobbigt att den man hoppas ska stötta en i de beslut som man tar inte gör det. Men som sagt, det är min framtid och jag har två veckor på mig att bestämma mig.

Just nu längtar jag bara efter att få komma iväg. Det är inte långt kvar nu och jag bara längtar och väntar. Samtidigt som jag har lite nervositets fjärilar i magen för flygresan.

CIAO!