Klockan 16.06 den 28 Oktober kommer mitt tåg att rulla in på Borlänge Central. På perrongen och vänta på att mitt tåg skall anlända är min pappa, kanske också min lillasyster om hon inte är uppbokad på annat håll. Pappa kommer att ta min väska och så kommer vi att gå upp till bilen och åka hem till Kvarnsveden. Mamma jobbar kväll och kommer att komma hem senare på kvällen, och jag kommer att vara den första att välkomna henne hem!

Jag längtar så galet mycket efter att få åka hem och hälsa på. Trots att det här året har gett många tillfällen för mig att få träffa mina nära och kära så känns det ändå att man bor långt ifrån varandra. Jag kan inte gå hem till mina föräldrar mitt i natten om jag skulle behöva det, jag kan inte ringa mina föräldrar och be dom hämta upp mig någonstans när bussarna slutat gå, jag kan inte bli hembjuden på kvällsmat hos mina föräldrar var och varannan dag. Det suger!

Men nu har jag alltså något att se fram emot, 10 dagar ska jag vara i Borlänge. Och medans jag är där kommer sommartid att bytas ut mot vintertid och Alla Helgons Afton kommer att firas (halloween också). Jag kommer att kunna gå och tända ljus på min farfars grav istället för att behöva gå till minneslunden i Ålems kyrkby. Kanske, kanske, kanske kommer även den första snön att falla under min vistelse i Borlänge. Den brukar ha en tendens att komma i samband med Alla Helgons Afton uppe i norr.

Jag minns att när jag och min syster var små så brukade hela familjen ta sparken upp till kyrkogården på Alla Helgons Afton. Det var så vackert när det var vitt på backen, svart på himelen med tusentals blinkande stjärnor och sedan när man kom fram till kyrkogården så lyste där hundratals ljus.

Dessutom har jag folk som jag måste hälsa på. Min kompis Hanna med sambo har flyttat tillbaka till Borlänge från Stockholm, så jag måste givetvis hälsa på i deras gemensamma lägenhet. Dessutom har min vän Maria fått en lägenhet från och med 1 September, så hemma hos henne måste jag också hälsa på. Självklart måste jag hälsa på hemma hos min barndomsvän Sandra och hennes lilla familj, busa & gosa med hennes dotter Leah! Sist men inte minst så måste jag ju gå hem till mina älskade mormor och morfar.

Jag är så tacksam för att få vara 22 år och fortfarande ha nästan alla mina far och morföräldrar i livet. Den enda som saknas är min farfar.

Det här blogginlägget går i alla världens riktningar känner jag, men jag är så himmelens glad så det liksom bara bubblar ur mig.

Framöver har jag lite roliga saker att se fram emot. Den 10 September är det dags för min och Hagges inflyttningsfest och den 17 September är det sexparty på G! hihi.

Veckorna fram till 28 Oktober kommer att gå snabbt, det är jag säker på!

CIAO!